Dikter För Likgiltiga II


Le Siècle
Mitt korta nittonhundratal/en hastig sejour.
Tio år och/åtta månader fick du,
resterande villkorligt/I ditt sista andetag,
det döende rycket i/elfte timmen, kastades jag
in i den ena ytterligheten/för att sedan slängas
in i nästa/Det nya, som skulle nollställa
allting tillbaka/till preneolitisk forntid, som
ett sista grymt utspel/från din sida.
Du fabricerade/narrandes ända till griften.


 
Sådan var din natur/hånfull. Kan inte minnas
särskilt mycket om dig/Bara fragment av
brinnande kvalster/Våldsamheten ditt signum
och eftervärldens dom hård/Vi trodde du aldrig
skulle återuppstå/och vi tog fel.


 
Istället genomled vi hur gestalten/bar nygamla kläder
i en n-e-o-k-o-n-s-e-r-v-a-t-i-v era/Fördunklade och bröt
ny mark i/våra sinnens vardagsrum.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback