dekadenskarl

Första maj var i fredags och jag hunnit med att redan inte göra någonting på Valborg, demonstrerat och tältat över natten. Det kändes väldigt produktivt så här i efterhand. Av valborgens fyllerier fick jag äran att få slippa och C-G Bernadottes födelsedag skiter jag fullständigt i. Inför första maj hade jag låga förväntningar och jag må då säga att mina teorier om människors totala likgiltighet besannades med hjälp av kvinnan på sista sidan av Aftonbladet som fick frågan om hon skulle demonstrera på första maj: Nej men jag ska fira att våren har kommit.
Värt.

Till Ludvika hade ändå en del letat sig till gågatan för Kommunistiska Partiets manifestation. Talen berörde finanspampar som slipper betala finanskrisens kostnader, regeringens passivitet, nedskärning i välfärden etc. Ganska basic. Frånsett att någon skrek "SD!" förbigåendes och att Ken Swedenborg letade sig till torget mot slutet, så slapp man lynchning. Jag spejade riktigt riktigt noga men kunde inte se någon som jag kunde tro var en person lejd av SÄPO.
Efter en knapp halvtimma var allt över och man kunde gå därifrån med känslan av att man i alla fall gjort någonting emot allt skit.

Runt om i landet verkar det även ha varit lite liv i luckan. Alla var alltså inte bakfulla från att ha festat på den mest överskattade dagen någonsin. Men ändå känns det politiska klimatet tufft och reaktionärt. Hur mycket jag än hatar martyrskap så kan jag ändå inte jaga iväg känslan av omfattande trötthet och depression inom arbetarklassen/rörelsen. Numera sitter allt otäckare slipsnissar på nyhetsmornar med nerkletat backslick från Timbro, Svensk Näringsliv och/eller Handelshögskolan och skitar ner arbetarklassen och säger att dess intressen är förlegade, naiva och patetiska. Jag tycker jag hela tiden ser en Fölster, Norberg eller Munkhammar som argumenterar för ett rosslande gammalt system som numera går under namnet "Nyliberalism". Snacka om borgarklassens intressen.
Att så mycket som andas arbetarklass, kritik till kapitalism/imperalism/konservatism/nyliberalism, ja till och med andas socialism och man betraktas som en b-klassare i det politiska vädret.

Numera börjar och slutar allting för mig med Dylan. Under tider när folk generellt uppskattade Hank Williams och Leadbelly. Hur det var att känna känslan och nästan kunna känna doften från Mississippideltat till Robert Johnsons alltmer desperata toner. Tider när Woody Guthrie inte bara var "han som skrev This land is your land", utan en proletär och protestsångare. Tider när man visste var man var och vart man skulle; Ifrån allt!
De tiderna när man kunde luffa runt i landet och se vad allt handlade om för arbetarklassen och de utslagna, och tider när borgarklassen även då var slipsnissar som hånade våra intressen men höll sig till salongerna och finkulturen. Tider då man kände marken skaka till Joe Hills parodiska ord över överhet. Kring allt detta var Dylan, början och slutet.

Jag begär inte mycket men lite medvind vore trevligt i dessa våra svåra tider. Sedan kan jag dö till tonerna av "Just Like A Woman".

Sveriges välfärd för hela befolkningen, kommer sannerligen att minska om en borgerlig regering tillsätts.

I detta valår har flera punkter diskuterats inom både partier och befolkningen. Den ökade arbetslösheten, pensionen och kollektivavtal är ett antal av frågorna man diskuterat. "Valfläsket" man myntat ut i år har varit, att man lovat att minska arbetslösheten, förbättra pensionen och med olika medel förbättra arbetsmarknaden med/utan kollektivavtal. Det som skiljer vänsterpartierna från högerpartierna och vice versa, är hur man ska lösa dessa problem. I dessa "svåra" tider, har det borgerliga blockets "Allians för Sverige" ökat i stöd, och man satsar nu allt på att vinna och regera.

Man kan lugnt påstå det, eftersom de gått ihop i en koalition. Man har indirekt, med hjälp av media, gjort om begrepp, och ändrat uppfattningar om saker och ting. Allt inför valet. Alliansen vill till exempel avskaffa kollektivavtalen, vilket innebär att det då inte kommer att finnas ett avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare om olika saker inom arbetet. Säkerheten minskar...

De fyra borgerliga säger också att man ska satsa på äldre och unga, utsatta folkgrupper inom Sverige, ta bort regleringar för företag och privatisera, privatisera samt privatisera. Med dessa löften, ska man, enligt dem själva, minska den höga arbetslösheten. Statliga företag ska genom privatisering öka Sveriges ekonomi, menar Alliansen. Visst, det kan öka konkurrensen företag emellan, och att starta företag blir inte så reglerat. Men man glömmer att säkerheten minskar...

Säkerheten att pengarna fördelas till Sveriges befolkning, så du och jag ex. kan få statlig sjukförsäkring och skola. Kan vi lita på privatisering?

Genom väl utfört arbete, får man bra lön. Borgerligheten vill minst sagt minska statliga bidrag av olika slag, och därigenom få ut alla på arbetsmarknaden. Den nuvarande socialdemokratiska regeringen beskylls av borgarna, för att ge bidrag utan att tänka till, i och med att allt fler får bidrag och sjukskriver sig. Ett nästintill hat, kommer från det borgerliga hållet, speciellt visas det i ex. Moderata Ungdomsförbundet, där man anser att vänstersympatisörer och proletära politiker har förstört Sverige och dess välfärd. De generaliserar att i princip alla sjukskrivna och arbetslösa får bidrag, men utan att söka jobb. Det anses vara onödigt att genom den redan höga skatten ge bidrag, när människorna bara "snyltar" på landet. Skatten bör sänkas omgående menar borgerligheten, och man propagerar då för att Socialdemokraterna svikit sina ideal, och vips så är det förut konservativa Moderata Samlingspartiet, det "nya arbetarpartiet".

Visst finns det fifflare av alla slag, men det är ändå en förolämpning mot dem som inte har arbete eller är sjuka. Man pekar istället på att allt är bidragens fel, och blundar för att privata företag flyttar verksamheten utomlands, på jakt efter billigare arbetskraft. Det är oftast inte vinstgivande i Sverige, och i vissa länder är arbetskraften "billigare". Många tecken visar att företagens ambition är vinst framför allt, istället för välmående personal på företaget.

När man inte längre får 700 000 om året, och kan ta arbetslediga golfturer utan att försöka rädda företaget, så inleder man jakten på utländsk billig arbetskraft. Folk förlorar jobbet, och helt plötsligt så har arbetslösheten ökat. En sådan stämpel vill inte näringslivet ha, utan de försöker nu genom borgerlighetens valfläsk bl.a. försöka visa en mer jordnära politik, men ändå grundat på borgerliga ideal.

Tillåt mig först till att vara extremt naiv. Jag ska (enbart denna gång) låtsas mig stå för moderata ståndpunkter som kan vara sanna. Människan är en individ. Sant, människan har ett individuellt behov och har sin frihet. Människan är okränkbar och har lika värde.
Frihet är bra. Begreppet frihet är så stort och subjektivt och tolkas därmed olika från olika personer, men nog kan de allra flesta hålla med om att namnet tilltalar en: Frihet.
MUF Dalarna klänker inte ner på oliktänkande. Där har vi den punkten jag inte kan hålla med om och här kommer förklaringen.

När Moderata Ungdoms Förbundet i Dalarna ännu en gång för en tid sedan beslöt sig för att skylta med sin närvaro på min kommunalt drivna gymnasieskola så var självaste förbundsordförande, Olga Sokolova närvarande. Jag känner inte Olga Sokolova, vet egentligen väldigt lite om henne men en sak kan jag säga med säkerhet: Hon är en lögnare.


                    Olga Sokolova i färd med ännu mera populistiska uttalanden.


Hur kan jag då komma med sådana kraftfulla anklagelser mot självaste förbundsordföranden för MUF Dalarna? Av en mycket enkel anledning. Vid ett tidigare besök av MUF på skolan så diskuterade jag då också med Olga Sokolova. Just exakt vad vi kom in på kan jag tyvärr inte erinra mig om idag, men klart var att vi var väldigt oense och smått irriterade på varandra då hon plötsligt utbryter: Du är ju helt dum i huvudet!

Vid MUFs senaste besök beslöt jag mig för att konfrontera fröken Sokolova med detta. Jag inledde med att fråga om det var MUFs policy att klanka ner på oliktänkande. Svaret blev ett nej det är inte MUFs policy att göra så med ett hånfullt skrattande. Jag förklarade då att sist vi sågs (Olga och jag), så sa du att jag var dum i huvudet. "Nej så sa jag inte" säger Olga Sokolova och hånler mig rakt in i ögonen. Hon verkar vara helt ovetandes om allvaret i situationen eller så gör hon det och försöker göra allt till sin fördel. Hur som helst säger jag sanningen, att så var det visst varav Olga Sokolova, liksom Petrus förnekade Jesus, fortsätter att förneka det usla i hennes handlande.
Jag och MUF är kanske inte ense om mycket, men en sak borde vi vara överens om: Att allas åsikter måste respekteras i ett demokratiskt samhälle och inte klankas ner på. Det anser inte Olga Sokolova varpå hon vägrade att ge mig en ursäkt.

Är någon som läser detta förvånad? Är det dags för en tvättäkta moralpanik? Nej, här borde man vara taktisk. Istället för att gå till MUF och klaga där man föga skulle lyckas framföra sina synpunkter så gör jag likt Jan Guillou när han upptäckte en spion i Palestinaorganisationen han var medlem i: Låt vederbörande komma till ljuset via publicering och häng ut det usla till allmänheten.
Inget mer förtjänar dessa människor än just att få kräla i stoftet framför läsarnas ögon, för vad de har gjort.

Vad är sensmoralen i denna tragiska historia? Att MUF Dalarna på allvar anammat parollen "Med lögnen som vapen" via självaste ordföranden (OBS, jag har ett vittne till uttalanden som bekräftar vad som blev sagt). Akta er för högern, det är en hungrig varg som på vårt blod sig mätta!

För att nå en viss kunskapsnivå i det svenska samhället, som tonåring så bör man gå i skola, i mitt fall för tillfället, kommunal gymnasieskola. För att ta del av kunskapen, så bör man i allra högsta grad komma till platsen där det förekommer. Men vad gör man när Lidingö-wannabees har "råkat" parkera de nya arbetarkärrorna mercedes och porsche, invid en dörr intill skolan?                                          

Sen råkar det vara en ren slump att båda dessa herrar, som det är i det här fallet, är av moderat uppfattning? Är det då sedan i sin tur en ren slump att båda dessa är en fördomsfull bild av moderater, dvs: Bakåtslickat, de allra dyraste kläderna, senaste av stureplans-teknologin exempelvis senaste mobilen, kärran, båten you name it osv? Svar: Nej.
Det är ingen slump. Förklarat om liberalism är att den tillämpar inte egoism, utan individualism, det vill säga vad man själv vill ha i livet. Förvisso är ju inte moderater helt liberala, utan konservativa, alltså mer egotrippade än Bildt, Borg och Littorin tillsammans. Det blåa sättet att vara har spridit sig som en löpeld till välartikulerade finanssnorvalpar även i min hembygd. Vad ger detta för signaler?



Kanske att detta --------->  betyder att jag är totalt likgiltig inför de som snabbt och effektiv behöver ta sig in till en allmän kommunal skola? Kanske att rullstolsbundna elever får skylla sig själva över att de behöver plats att röra sig på, både ut som in? Egoism, är vad det betyder. Likgiltighet. Överklass. Rika jävla snobbiga typer, som aldrig i sitt liv skulle kunna tänka sig att utjämna ekonomiska skillnader, så ev. alla kan få ta del av vissa varor och tjänster.

"Det nya arbetarpartiet" har framgångsrikt lanserat sig som både höger, men ändå välfärdskramare. Men sanningen är den att + och - blir noll. Det gäller även här, noll. Begreppet folkligt har omskrivits. Att vara folklig förr, var att vara en helt vanlig person, utan oro för kläder, bilar, pengar osv. Den som såg till människorna, och inte "människorna". Numer har arbetarlooken gjort en extreme makeover. Att vara folklig innebär att göra det man själv känner för, när som helst, var som helst, hur som helst.

Volvon är ersatt mot mercan, fabriksjobbet mot ett soft kontorsjobb, blåstället mot senaste battistini osv. Skål för borgarsvinen på skolan som fulparkerar, skål för den nya arbetarrörelsen och skål för kapitalet!