Dikter från en f.d. student IV...
Att förinta en människa
Sekterismens dekadenta utbredande
i samhället
återföljs
av insikten att det kan vara
bagatellartat.
Varför känner man sig skyldig till
varje pris?
Vad innebär det att vara
"potentiell mördare"?
Oskyldig till motsatsen bevisad,
men finns det ambition
till det?
Dömd på förhand.
Indirekt.
I den naturliga rättvisans namn
brister empatin.
Det handlar inte om förlåtelse,
utan om förståelse.
Förvirring skapar kaoset
som i sig är kapabel
till att lyncha liv,
skyldiga såväl
som oskyldiga.
Varifrån kommer den oerhört starka känslan
att förinta en skyldig till nästintill intet
hos människan?
Hur stavas rättvisa?
Adam och Eva föll för
frestelsen,
var de då onda?
Människans domar präglas utav
ett medvetet
urval.
Dikter från en f.d. student III...
Dikt för Bob Dylan
När alla Dylankopior
har harvat &
spottat ur sig
alla belånade textrader
på ett nästintill
komiskt vis,
när alla generationsromanerna
blivit skrivna för en
bred publik
& när alla clowner gått
från ackustiskt
till elektriskt
till ackustiskt
i repris,
först då uppstår
originaliteten.
För somliga går den perioden
kvickt förbi,
för andra förblir den
ett alibi
men för övriga är den
en symbol mot den
etablerade
föraktfullheten.
Dikter från en f.d. student II...
Om kärleken
Vem är denna du?
Tillhör du bara
kylskåpspoesi,
eller kan jag relatera
dig till ett distanserat
inre?
Är det inte fantastiskt att en sådan som jag
får känna din
lena hud mot
min?
Är det inte enastående att jag kan
få känna
det tålmodiga
bubblas upp?
Du får mig att
rysa.
Luften får en annan
konsistens,
och jag kan nästan
smaka på lövet
när det faller
matt på marken.
Dikter från en f.d. student...
Ett ändlöst frenetiskt
kringflackande.
Åh herre, min frälsare,
kammen fastnar
i
håret.
Vadan har det blivit av
morgondagen?
Den spottandes
blodiga?
Den kallhamrandes
mordiska?
Den kärleksfulla
praktiska?
Hoppet till treenigheten har omslipats, till
ett enastående
halvfabrikat.
Den äro inte kritisk,
utan
demokratisk.
Vad sympatiskt.