dekadenskarl

                                                             Medelklassens hobby


På www.orientering.se så säger de att Orientering är en sport. Skitsnack säger jag, det är en medelklasshobby ursprungligen från militära topografiska övningar på 1800-talet. Har man någonsin sett många ur typisk arbetarklass som regelbundet är ute och hurtar i skogen med karta och kompass (undantag finns)? Det är just därför orientering har blivit fundamentet inom idrotten i skolan, för att medelklassen ansett det vara viktigt. Snart stundas väl golf bli nästa helgedom för barnen. Men vad vet jag, jag har aldrig varit särskilt sportig, man blir väl inte det om man är överviktig och kommer från arbetarklassen. Bättre blir det inte om klasskamraterna var sportfånar och resten av omgivningen var besatta av idrott och tävlan. Det hjälpte heller inte att jag försökt inom idrotten (Handboll ca 2 år), för vissa var det nästan än större anledning till hånande ord, för är man inte bra och producerar mycket och är drivande så blir man utesluten ur laget så att säga. Mobbing inom idrotten är vanligare än man tror.

Om orienteringen minns jag särskilt hur man skulle få VG och MVG i Idrott på högstadiet. Man var tvungen att springa nattorientering, och för att i överhuvudtaget få springa nattorienteringen så var man tvungen att ta ett X antal kontroller på "vanliga orienteringen" på idrottstimmarna i skolan. Kval till kvalet så att säga. Lärarna var också döva för kritik om man blev riktigt blöt för att man var tvungen att gå vid kärr eller dylikt; Då får du ta på dig gummistövlar. Skulle man säga att man inte hade gummistövlar så kunde man hänvisas till någon butik där man kunde köpa dem. Återigen, det hjälpte inte att man försökte heller inom skolidrotten. När jag sprang terränglöpning så lär det sett lustigt ut när jag stånkandes blev omsprungen flera gånger, svetten rann och man kände sig allmänt hånad. Men man blev väl ett gott skratt åt de bättre lämpade och jag fick till slut VG i nian i idrott för att jag "kämpat" på terränglöpningen. Det tror fan det.

På gymnasiet förföljde orienteringen mig också, men vid det laget var man så trött på och likgiltig emot allt vad idrott innebar och så dåligt som jag presterade har jag nog aldrig tidigare gjort. Ändå gick jag ut med MVG i idrott från gymnasiet. Jag ser det som min hämnd på alla dåliga minnen av idrott och då särskilt orientering. Sammanfattningsvis så är orientering inte roligt, det är en överskattad hobby som fått alldeles för mycket uppmärksamhet av idrottslärarna och läroplanen. Låt träna upp lagmoral och laganda inom skolidrotten där man indirekt förebygger all form av mobbing i lagsportsutövning mer än stor vikt på individuella prestationer. Banna orientering från skolan och översitteriet inom all form av idrottsutövning!