Den druckne matrosens sång (sommarvisa 1)

Lyft glaset från bordet och sjung, Tore Johnson!
Varför sitter du stendöv och tyst?
Jag har verkligen tänkt slå ihjäl däj, Tore Johnson,
för det du min hustru har kysst!
Tore Johnson, berätta, berätta,
hur det var när du kom till min hustrus hus!
Satt hon ensam och längtade, liten?
Var hon krånglig först - var det bara en gång?
Var hon het, var hon retsam mot däj?
Och en sak vill jag veta, Johnson:
fick du kyssar där för helvete, säj!


 
Varför tog du, Tore Johnson, min hustru från mäj?
Jag som slitit för min sängplats från Kap till Hull -
Minns du natten vid Holy Hook fyrskepp?
Hög sjö - hunger - och månen var full -
la - la - la - och du var då min tappraste vän -
och tänker jag efter, Tore, så kanske du är det än.



 

Men varför ser du ner, Tore Johnson?
Dina ögon törs jag se, ändå!
Men din blick är ju sjuk som tyfus,
och pannan som malaria grå!

Nu finns det fyra ögon i denna lustiga värld,
som jag aldrigi törs se in i mer -
Två stirrar mot krogens slaskiga golv,
och två drömmer vid egen härd.

Fyra sjuka ögon, och min enda vän har jag mist,
och allt har gudarna skickat mäj sen jag var älskad sist!
Du hav som tar våra krafter och saltar vårt fattiga blod,
om du vill ta mina vänner, då vore världen god!
Men min hustru tar dem i stället, och jag är en ensam man,
som får älska whisky och hamnhotell och skökor så gott jag kan.





 

Dan Andersson, 1917
Dan "Black Jim" Andersson

"Sjung om studentens lyckliga dag..."

På små-, folk och realskoletiden, då för övrigt inte vem som helst hade möjlighet att skapa en dräglig framtid, var studenten ett tecken på status, särskild härkomst och intelligens. Är den det idag när läroverk blivit "flummiga gymnasium"?

Så frågar sig idag kanske de utbildningskonservativa när de med cyniska ögon observerar svensk skola och lägger den under all kritik. Jag frågar mig snarare; Måste dagens studenttagande vara ett bevis mot resten av landet huruvida intellektuell man skriftligen är baserad på kvitton sammanställt utav yrkestjänstemän och kvinnor?

Hur var det nu med de bakåtsträvande, vad vilja utbildningskonservativa? Dagens skoldebatt har främst präglats utav dessa som gärna blickar bakåt åt realskoletiden. Problemet med den tiden är att den är alldeles för föråldrad för en modern svensk skola. Den hade en extremt godtycklig ordningsbedömning vars syften var att gradera hur man skötte sig. Det säger sig självt att varje samhälles, kulturs och generations värderingar färgar en sådan betygssättning om vad "vett och etikett" är. Lärarens status har även diskuterats att den måste höjas. På vilket sätt? undrar jag. För hundra år sedan var yrkesläraren högt uppsatt, kunnig och tämligen medelklass. Idag har den bilden förändrats och nu blickas det, igenkännande, åter bakåt i tiden. Stefan Fölster uttrycke sig i DD att vissa sjuksystrar inte var värda högre lön p.g.a. bristande kompetens, angående sjuksköterskestrejken. Det känns väldigt främmande för mig att uttrycka sig på det viset. Med tanke på deras akademiska utbildning så tjänar de långt ifrån tillräckligt utifrån deras kompetens. Genomsnittssjuksköterskan tjänar strax under 20 000 kronor. Genomsnittsläraren tjänar runt 22 000 kronor och med det underlaget argumenterar man för drastisk statushöjning av läraryrket väldigt akut. Det är skillnad på folk och folk.



                             
Jan Björklund på krigsstigen.



Den väsentliga skillnaden mellan dessa två sociala yrken är att läraryrkets "råvaror", eleverna, också har samma arbetsplats vilket lätt glöms bort i skoldebatten. Elevernas roll i spektaklet har fått givit vika åt de enda som de facto tjänar pengar på sitt arbete på den gemensamma arbetsplatsen. Synen på elever främst från folkpartistiskt och liberalt håll har snarare varit av negativ attityd. Dagens svenska elever löper amok, tar över tillvaron i klassrummet från läraren (trots att lärarna ska föreställa vara vuxna människor?) och presterar skrämmande uselt med västerländska mått. Det är några av slagorden ifrån den skrämselpropaganda vi möter i stort varje dag i sann Orwellsk anda a la 1984. Eller som Goebbels sa, upprepa en lögn tillräckligt många gånger och den blir sann. Lite cred ska väl Björklund få, skolan har vissa problem. Så långt är vi överens, men inte när generalfacisten Björklund går ut och frontalattackerar de svenska eleverna och anklagar dem för att vara ointelligenta, anarkistiska och allt annat än 1950-talets lobotomerade mönsterelever. Jan Björklund har gjort utbildningsdebatten till en klasstillhörighets och generationsfråga, och eftersom han ger sken av att vara den kunnige inom detta område, så förbliver skenbilden.

Så utskälld från politiskt håll har jag nog aldrig erfarat min generation ha blivit, inte ens från de mest inbitna anhängare av Riksförbundet För Moralkärringar som ser till sin livs uppgift att se samhällets brister som en direkt följd utav den rådande unga generationen. Så vilkas fel är det då som orsakat denna kavalkad av korkade snorungar?
Är det 1960- och 1970-talets dåtida unga? Nej, rimligtvis inte, för vem vågar anklaga föräldragenerationen?
Är det lärarnas alltmer mesiga förhållning till sin auktoritet? Nja, men det ligger någonting i det, auktoriteten har försämrats drastiskt och varför?
Kan det bero på Socialism?
JA! Sossarna har under decennier genomfört flertalet socialistiska experiment i syfte av att indoktrinera barnen till att kritisera borgerlighet genom bland annat en snedvridning av historieämnet. Det är därför nu regeringen beställt passande frågor till de givna svarsalternativen ifrån "Forum för levande propaganda", förlåt, historia.

Framtiden är oviss, jag har svårt att sia hur svensk skola kommer se ut om några år men jag har mina aningar att den lär garanterat bli sämre!