The return of the Prahlin - Ett politiskt självmål

"Va?! Blev inte jag av med dig förra gången?"  Det kanske Ingvar Carlsson säger till Låna Prahlin (Mona Sahlin) när han ev. träffar henne idag. Idag är han väl så pass gammal och senil sen han lyckades få in Sverige i EU och sabbade mycket mer, så han inte riktigt förstår varför kandidaten som försvann för 12 år sen, har återvänt. Men man ska inte låta sig bli överasskad, för idag kan ju allt hända. "Only in america", brukar det ju heta, men nu kan vi även mynta ut..."Also in Sweden". Ja, borgerligheten klär ut sig som arbetarklassare, och vinner dessutom valet på det, vädret skiftar från varmt vårväder, till vinterlandskap och fortfarande så jobbar Peter Jihde kvar på SVT (fy skäms Public Service!).

Alla minns vi väl Tobleroneaffären på ett eller annat sätt. Jag fick tyvärr minnas det i efterhand av mina kritiska bröder, om hur Mona Sahlin använt fel kontokort och bl.a. köpt toblerone för skattepengar. "Men jag är banne mig ingen fifflare". Du åt väl inte ens upp tobleronen va? Nej men då är det ok, se det som ett lån. Efter att ordförande Persson lämnat scenen och ridån tillfälligt dragits igen, så lämnades ett tomrum efter hans auktoritet. Så blir det oftast efter att diktatorer kastat in handduken, vem tar över? Låt oss bara börja med att säga att sossarna inte direkt hade några ess i rockärmen. Per Nuder, Margot Wallström, Thomas Bodström, Carin Jämtin, Ulrica Messing osv. Inga direkt höjdare för att besegra kapitalisthögern på rosenbad. Per Nuder är fånig, Margot Wallström är EU-kapitalistisk, Bodström paranoid, Carin Jämtin sosse och Ulrica Messing är Ulrica Messing. Men varför är valberedningen så otroligt lata att de ens låter nominera Mona Sahlin? Samma Mona som hotade strejkrätten, som tydligen ska vara socialist men samtidigt företagsvänlig och tobleronekonsumerande? Alla skulle vi fått del av den där tobleronen, men det fick vi inte, så too bad Mona.  






                                                                                                        
Från ordförande Persson                                  till                                              Fifflar-Låna



I Sahlins vackra inledningstal, så skulle socialdemokraterna börja lyssna mer och bli mer öppet. Tillsammans med facken så skulle de bli ett riktigt arbetarparti igen, med en aktiv utrikespolitik, miljömedvetande, feministiskt osv. Här börjar valfläskretoriken tidigt så här års. Ja vi har alltid varit feminister, miljömedvetna och radikalt utrikesaktiva. Ska jag vara ärlig så var det faktiskt vi (jag) som uppfann alla de där grejerna. Sen ska de vinna valet som ensamt parti med ambition till 50 %. De sätter verkligen ribban högt. 50 % kan de bara drömma om idag, då ska borgarna verkligen göra katastrofval, och sen vad gäller de mer radikala sakerna och begreppet arbetarparti, socialismen dog med Olof Palme i socialdemokraterna. Sedan tillkom en halvluddig nyliberal benämning; Vi sjunger internationalen på första maj och demonstrerar, men de andra 364 dagarna så blir vi polare med EU, kapitalister och USA. Inte nog med att de ska vinna valet 2010, de ska göra det ensamt utan de övriga partierna. Best wishes!

Nej sossar, gråa som röda, lämna walkover redan nu, för Prahlinen har återvänt!