Jag vänder mig om och hon bara ler...
Laleh omkring 20:20 hos Stina Dabrowski á la SVT. Hon framför känslomässigt korrekt "Call on me" från senaste underskattade skivan "Prinsessor" med sitt kära kompband. Hon går den sista milen till den lite fula stolen nära självaste Stina, och vederbörande (alltså Stina) gör sig beredd på sina intima frågor.
Men någonting annat händer. Stina får inte svar på sina intimaste frågor. Vår alla käraste Laleh Pourkarim uppträder som en flummig bohemisk tjej som faktiskt rent ut börjar sjunga som svar (då tror jag nog att bull pensionärerna satte gevalia kaffet i halsgropen). Får man verkligen sjunga ett svar till Stina Dabrowski?
Vissa blev helt rosenrasande på Lalehs flummighet, och landet blev delat itu. Själv njöt jag faktiskt och skrattade åt det hela, för jag har sett Laleh och förstår att det är så där hon är, och hon ska inte ändra alls på det!
Media-Sverige blev delat i dels de som sågar intervjun för att fröken Pourkarim var alltför diffus och flummig, och dels de som tyckte att hon var sig själv. Då vill jag bara tillägga till pensionärerna och medelålders förståsigpåare som kritiserade intervjun, att så där är Laleh. Skulle den delen tas bort, skulle hon inte vara Laleh, som är så poetisk och charmig. Då skulle inte jag verkligen bli imponerad av hennes alster, och passar det sig inte med Laleh så har ni faktiskt erat pensionärsdagisteve: go´ kväll.
Kära kritiker, allt var inte bättre förr, och Laleh är bra. Stina vände sig om, och hon bara ler, men ni kanske också märkte Annika Falkengrens granskande blick och troligtvisa tankegång: Är den här tjejen på riktigt eller? Eller Pluras rastlösa trötthet över det här nya stjärnskottet som inte kommer att leva en dag till.
Generation vs. Generation. Min fosterlandskänsla, och "det var bättre förr" mantra har för länge sen försvunnit. Jag har vuxit upp och insett saker. Och det har Laleh Pourkarim också!
Laleh - Live Tomorrow (till er som tvivlar på Lalehs kompetens)
http://www.youtube.com/watch?v=wOTKwbGBvHs
Men någonting annat händer. Stina får inte svar på sina intimaste frågor. Vår alla käraste Laleh Pourkarim uppträder som en flummig bohemisk tjej som faktiskt rent ut börjar sjunga som svar (då tror jag nog att bull pensionärerna satte gevalia kaffet i halsgropen). Får man verkligen sjunga ett svar till Stina Dabrowski?
Vissa blev helt rosenrasande på Lalehs flummighet, och landet blev delat itu. Själv njöt jag faktiskt och skrattade åt det hela, för jag har sett Laleh och förstår att det är så där hon är, och hon ska inte ändra alls på det!
Media-Sverige blev delat i dels de som sågar intervjun för att fröken Pourkarim var alltför diffus och flummig, och dels de som tyckte att hon var sig själv. Då vill jag bara tillägga till pensionärerna och medelålders förståsigpåare som kritiserade intervjun, att så där är Laleh. Skulle den delen tas bort, skulle hon inte vara Laleh, som är så poetisk och charmig. Då skulle inte jag verkligen bli imponerad av hennes alster, och passar det sig inte med Laleh så har ni faktiskt erat pensionärsdagisteve: go´ kväll.
Kära kritiker, allt var inte bättre förr, och Laleh är bra. Stina vände sig om, och hon bara ler, men ni kanske också märkte Annika Falkengrens granskande blick och troligtvisa tankegång: Är den här tjejen på riktigt eller? Eller Pluras rastlösa trötthet över det här nya stjärnskottet som inte kommer att leva en dag till.
Generation vs. Generation. Min fosterlandskänsla, och "det var bättre förr" mantra har för länge sen försvunnit. Jag har vuxit upp och insett saker. Och det har Laleh Pourkarim också!
Laleh - Live Tomorrow (till er som tvivlar på Lalehs kompetens)
http://www.youtube.com/watch?v=wOTKwbGBvHs