dekadenskarl

Allting började kring den här artikeln publicerad på Aftonbladets kultursida (2009-08-17), författad av Donald Boström. I korthet handlar den om tre saker: En stor korrupt organdonationshärva i USA som nyligen avslöjats där bl.a. rabbiner och högt uppsatta politiker skulle varit inblandade, Staten Israels illegala organhandel från diverse länder, samt hur unga palestinier används som organgivare genom att först mördas, bli uppskurna och bestulna på organ och sedan lämnas tillbaka ihopsydda. En till synes oskyldig artikel som vilken "konspiratorisk expressenartikel" som helst, men stormen uteblev ej.

Israel blev självklart inte roade och kom med både den ena och andra anklagelsen om anti-semitism (Israelernas främsta argument mot all form av kritik) och annat var inte att vänta. Israels ambassadör i Sverige, stolpskottet Benny Dagan gick ut i medierna och upprepade den ena konspirationen efter den andra om Sverige som anti-semitismens Mecka. Vårat eget stolpskott, förlåt ambassadör, i Israel, Elisabet Borsiin Bonnier skrev på UD:s hemsida att publiceringen av artikeln"är lika chockerande och motbjudande för oss svenskar som den är för israeliska medborgare. Vi delar den bedrövelse som den israeliska regeringen, medier och den israeliska allmänheten uttryckt. Ambassaden kan inte annat än klart ta avstånd från den"
Man kan inte säga annat än att vem som helst i vårat avlånga land vet att artikelrecensioner inte ingår i ambassadörsyrket. 

                                                                                                                                              





                                                
Elisabeth Borsiin Bonnier                                                                                            Benny Dagan

Israel, detta konstruerade Disneyland över Kung Davids rike, har fått agera friherrar i väst som öst. Inte nog med att man plågar ett annat folk till nästintill förintelse, man behandlar sina egna arabiska medborgare som 177nde klassens medborgare genom att zum beispiel vräka araber boende i Jerusalem från sina hem, uppmuntra och utöva bosättningsaktiviteter genom att slänga ut människor som redan bor där osv. Men, menar man, nu har man fått massivt motstånd överallt för Obama har ju tagit ultranationalisten Benjamin Netanyahu i örat om bosättarpolitiken. Statens rykte borde vara dåligt när man alltid målar fan på väggen och ser rasister och då specifikt anti-semiter överallt omkring sig i sitt trängda läge. När Israels anseende borde vara på minus...

...så händer ingenting. Skitstövleriet har inga gränser och härvan blir bara större och större för var dag. Major Arrogant, alias Gunnar Hökmark som är den som ropar Hallelujah högst till allting Israel gör, skriver på newsmill om Aftonbladets tramp i gamla anti-semitiska föreställningar om den judiska konspirationen som världsherrar. Hökmark gör misstaget, men väl taktiskt, att blanda in kritik mot Israel som hets mot judar i samma hybrid. Samtidigt som Israel framhålls som mellanösterns enda demokrati, sekulär dessutom, så är kritik mot antingen judar, eller Israel kritik mot hela konceptet. Judar är Israel och Israel är judar. Inte överasskande alltså att Hökmark är ordförande för Samfundet Sverige-Israel.

Till ridderlig hjälp för ett Israel i nöd kommer även "Mr. Sexy", Niklas Ekdal, och anklagar Per Gahrton och Aftonbladet för att dölja sin hemliga agenda i sin kritik mot Israel. Först beskriver han muslimerna som taget ur Eurabienmyterna (men det är en annan debatt) och leker sedan sympatisk genom att uttrycka att även Israel har sina fel och brister. Kontentan: Håll med muslimerna och du är judehatare (OBS Islamofobi existerar inte).

                             
            Gunnar Hökmark                                                                Niklas Ekdal

Carl Bildts insats som utrikesminister i detta är att efter nästan en vecka först gå ut och säga att regeringen inte kommenterar Aftonbladets artikel, där han först skrev lite vagt om det på sin blogg. Reinfeldt sa nu att regeringen inte ber om ursäkt, bättre sent än aldrig. Situationen och lösningen är mycket enkel: Sparka ut Benny Dagan ur Sverige och ta hem våran ambassadör om Israel har problem med att acceptera våran pressfrihet genom att kräva fabricerade uttalanden från våran regering, vilket redan borde ha skett under bombningarna av Gaza. Först då kanske Israels särställning kan brytas.

Det får en att tro att det finns hopp när man söker på Crossroads på CDON och Britney Spears filmen INTE dyker upp, utan den äkta varan från 1986.

För oss musikvetare så är Crossroads (http://www.imdb.com/title/tt0090888/) synonymt med musikfilmen om bluesen och särskilt den odödliga duellscenen i slutet:


Filmen är en slags historielektion om Bluesen, som enligt undertecknad, är all modern musiks urfader. Rätt till Mississippideltat förflyttas huvudkaraktärerna och vi tittare får ta del av en bråkdel av Bluesens alla myter och historier bl. a. om sångare som sålt sin själ till djävulen för sina talanger. Men framför allt tillåts en större publik bli presenterade inför Robert Johnson, den kanske mest mytomspunna bluessångare som existerat vars påverkan inte nog kan understrykas, den förste att dö rock n roll döden vid 27.
Allt trappas upp till den fantastiska slutduellen med Paganinistycket som slutkläm.

Så fort man sa Crossroads så trodde människor att man gillade Britney Spears filmen, men särskilt kring musiker generellt var den en kultfilm beundrad.
Andra uppseendeväckande misstag: Madonna har gjort "American Pie". Det är det jag gillar med ignoranta människor. För trots att Madonna sa att den var en Don Mclean-cover så förnekade fortfarande en stor del friskt detta efteråt. Nu kan man bara skratta åt allt.