dekadenskarl

Visst har man fått andas in och ut både en och två gånger sen dess. Sen den där dagen då de levande bevisen, på att dörren högerut har dammats av och är vidöppen, släpptes in i Jan Björklunds "finrum". Det är klart att chocken från förra valrörelsen levde kvar i en som delvis omvandlats till hämndkänslor, men lämnade ändå kvar ett obehag. De rödgröna var i mångt och mycket INTE ett reelt vänsteralternativ. De få gånger socialistiska tankar lyste till från främst vänsterpartiet så skulle dom kvävas, strypas, döden dö tillsammans med kalla krigets efterlämningar. "Så där får man inte tycka", och ett enda ord fick symbolisera föraktet mot den iskalle diktatorn Ohly: Bröstpump.
Tänk, om Stalin hade blivit ihågkommen för att ha påtvingat ukrainska kvinnor på 30-talet bröstpumpar så de kunde jobba mera. Det är ett i sanning starkt symboliskt förakt.

Jan Björklund har kallat de tre partierna för det "socialistiska blocket", alla har döpt dem till "vänsterkartellen" (vari det olagliga består i?) och "rödgröna röran" är även en favorit.
Trots efter allt rabalder huruvida man skulle eller inte skulle ta med dessa blodstörstiga fanatiker från vänsterpartiet, rester från vansinnesåret 1968, och trots att samarbetet inleddes med att vänsterpartiet absolut skulle kompromissa bort flertalet viktiga ståndpånkter...Trots detta, så benämner borgerligheten Vänsterpartiet som styrande och ställande gentemot de två övriga. Sossarna, vars politik är acceptabel borde ju styra, men icke. Ur psykologisk synvinkel så kan man kanske belysa dagens borgerlighets antikommunistiska behov av att se, om även ett marginellt parti som totalitärt styrande.

Det rådde alltså inga tvivel om Högerns strategi mot socialismen, det lilla som fanns kvar. Som grädde på moset så har Björklund särskilt vurmande uttryckt sitt gillande till Erlander. Varför? För att han "höll rent mot vänstern". Vilken är skillnaden i retorik mellan Björklund och Hitler?

Vänstern är på dekis. Glömd, misshandlad, genomskinlig, förutsägbar. Eftervalsanalyserna är inne på samma mönster, för där är stalltipsen att man till nästa val måste satsa in sig mer hos den på piedestal satta medelklassväljaren (som om inte alla partierna försöker tillfredsställa dem) och gå bort ifrån de omoderna idéerna. Pragmatism är den nya ideologin, vad som funkar. Saken är bara att sossarna glömde sina ursprungsväljare långt innan moderaterna började sälja sig ompaketerat och billigt för statsmaktens skull, så hur längre högerut ska dom behöva gå innan mitten är nöjda? Tills de kallat sig "Socialdemokraterna - De enda moderaterna".

Socialismen har aldrig blivit förverkligad. Socialismen är på väg bort. Socialismen betraktas som en vacker dröm. Men på väg bort från den så blir undergången vidrig.