dekadenskarl

Själens skäl stjäl min själ
Det borde ha varit jag som setat på estradljumma berg
spelandes på en nylonsträngad jag döpt till "Streberism" från vår ungdom,
med hormonella fingrar glidandes på
greppbrädan.
Det borde ha varit jag som druckit stekta likörer
och vin i köket med "DIG"
över en dos leverne, i ett virrvarr av skrapande stolsben
och penetrerande, nakna lampor.
Det borde ha varit jag som upplevt landskapet
mellan "Tid" och "Evighet", 
"Ljus" och "Mörker".
Mellan "Despotism" och "Upplysning".
Det borde ha varit jag
som balanserat femkronan ut i fingerspetsarna,
vandrades från nagel till nagel.

Men egentligen är inte förändringen
större än oss själva.
Egentligen är jag ganska anonym.
 
I allt väsentligt borde det ha varit jag.