Folklore Poesi 16.0


Livet är en dröm ibland

Kanske ska vi aldrig dö?
Kanske är döden det enda löftet som livet aldrig sviker oss med?
Kanske är melankoli det enda förutsägbara
haveri?
Kanske ska jag förstå? Eller kanske
förmå
mig att stänga av allt det inre.
Kanske ska jag hänge mig åt
nånting poänglöst, att bara bli?
Sova, vila, slappa och omringa mig av
ytligheter.
Det kanske är så.

[Tänk vad man kan få inspiration av att sätta sig i sin gamla skolas bibliotek och känna av stämningarna.
Tack till Maria, Cornelis, Fred Åkerström m.m.]


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback