dekadenskarl

Blått gräs
Det är förbi.
Över oss, förbi. Oss, i gräset lealösa.
Naturen är Spegeln.
Rutor, Segel, Skor, Tyg.
Allt sånt är väsentligt.
Relevanta
i
tider
som
dessa.
Stämsång till gitarr-arr, ekar i hjärtats svettiga bultanden
vilken vi kastar i floden.
Och vi dansar livligt.
Trots att vi inte kan drömma.
Trots att mina drömmar är skrivna av Brecht, en angenäm paradox.
Du odlar tårar på min kind som jag vackert får skörda
med rakblad.
Berlin, min vän.
Horribla meningar på dig, på mig.
Tåget, rälsen som Autobahn bred.
Jag är själsligt ständigt på väg dit.
När vi möts igen blir det för sista gången.