När bloggen blev temporär musikblogg
Så därför i sann blogganda ska jag lista, utan specifik rankningsordning, de artister som irriterar skiten ur mig för tillfället:
Lars Winnerbäck. Denne långhårige Linköpingson som gärna ser sig själv och även hans fans som den nye Cornelis, Taube, Åkerström i ett - Fast bättre. Nu vill media förmedla bilden av en skygg och blyg liten Lars som gör "fantastiska" texter när han sitter på muggen som resten av Sveriges intetsägande människor kan ta till sig.
Damer och Herrar, överskattning har ett namn och det stavas LARS WINNERBÄCK!
Varför, o varför, hyllas denne proggwannabeen till himlens höjder? Är det för att han sprutar ut 15 miljarder ord i minuten i varje låt mer eller mindre som på ett ordkrångligt vis ska förklara känslor som död, ensamhet, ångest och lust? Är det för att SVT visar den där jävla dokumentären om honom i repris tamefan 25 gånger om? Eller är det för att Peace and Love bokar honom för tre dagar där ni (inte jag) får uppleva: "En akustisk konsert på torsdagen (25 juni) - En konsert med rockband på fredagen (26 juni) - En konsert med sitt stora band på lördagen (27 juni)"
Till Lars försvar så är det ändå inte han som är värst, utan hajpen och fansen. Det finns fan så mycket bättre och intressantare textförfattare som Joakim Thåström, Cornelis Vreeswijk, Evert Taube, Bob Dylan, Dan Andersson (det finns många fler, jag vet). Men ändå tror den så kallade indiepoparen att Lasse verkligen har skrivit "Hum Hum från Humlegården". Det spelar heller ingen roll att man säger att det var Ragnar Borgedahl, då får man som svar: Nej han har snott den av Winnerbäck och den är jättedålig.
Det typiska Winnerbäck-fanet som går mig som mest på nerverna är den som ratar alla andra bra textförfattare, men Lars Winnerbäcks plagiattexter talar verkligen till personen. Och sluta skicka mig låt efter låt med honom, jag skiter i hur bra du tycker texterna är.
Låtarna är inte skit, det är inget, vanligt ingenting och istället för en fin Cornelis dikt, en spännande Taube visa om havet eller en gripande Dan Andersson har Winnerbäck blivit den kåte trubadurens främsta vapen. Hur ofta ser man inte killar under lägereldsliknande förhållanden som försöker få tjejerna i säng med nån jävla Kom Änglar?
Nästa Artist som stör mig är Tomas Ledin. Inte nog med att progg.se klassar hans 70-tals verk som progg, han är ju även bullfarmors och schlagerfantastens främste med hela svenska folket. Inte nog med att jag får spykänslor varje gång jag hör "Sommaren är kort", "Just nu", "I natt är jag din" etc, han måste ju dessutom fortsätta. Karln pensionerar sig ju aldrig, utan han gör ingenting på några år tills vi börjar hoppas men sen kommer han tillbaka med ännu en slagdänga på svensktoppen som spelas tills man blir mentalt rubbad. Det har vi fått erfara 1990/91 och 2006.
Han titulerar sin stil som "Knivhuggarrock". Av mig har han blivit krönt som konung över "Kalsongrocken". Varför?
Han skriver såna jävla snaskigt vidriga texter om att dra ner persiennerna och min kalsong så vi kan älska hela natten med andra diverse vidriga sexuella anspelningar, och detta går hem till hus och hem. I vilket fall till de som gillar svensktoppen och schlager. Och detta stör inte bullfarmor där hemma att Tomas som skrev din favorit, "Sommaren är kort", också sjunger om att ha sex tills han spyr om och om och om och om....igen?
Det värsta med hajpen om honom är att vi ska vara så förbannat imponerad av honom. Som ung var han på kringresa i USA och lyssnade på Dylan, han är gift med Stickan Anderssons dotter och får därmed sitta främst på Polar Prisutdelningen och träffa Led Zeppelin och Ray Charles m.fl. Han har varit med i Melodifestivalen och han har sjungit med Abba. Men vi är så jävla imponerade. Nog för att jag gillar Led Zeppelin och Ray Charles men jag är ändå inte imponerad utan tycker mest synd om Robert Plant och Ray Charles som tvingades stå ut med Ledins sällskap.
Än idag måste man stå ut med en mängd Ledin hits på trubadurrepertoaren p.g.a. vissa (oftast) gitarristers brist på fantasi. Jag kräver omedelbar banning av Ledin på repertoaren om nu målet är en stimulerande afton med intressant musik!
Sist men inte minst; Kleerup. Det handlar inte lika mycket om hans musik, trots att jag inte gillar den, som det handlar om (återkommande tema) hajpen. Hyllningsropen har det inte varit någon hejd på och han beskrivs som ett dagens musikfenomen och demonproducent och när jag lyssnar på någon "fantastisk kleerup grej" så tycker jag det låter som något som skulle vara intressant på ett mellanstadiedisco. Plattan har i princip bara fått de högsta betygen av stora tidningar och diverse men jag undrar om alla var påtända när de skrev recensionen.
På tal om påtända, så undrar man hur Kleerup egentligen ser på knark. Han blev förbannad när polisen skulle drogtesta honom under grammisgalan och det kan jag delvis förstå. Hur kul är det att pissa i en burk när man vill vinna priser?
Men det var positivt och han gjorde alltså någonting olagligt. Då förstår jag inte hans argumentation varför polisen inte skulle ingripa, ska han ha frikort för att han är artist och för att han är på en gala? Lika mycket skitsnack är det väl ändå att argumentera med att det är vanligt i kändis och artistvärlden. Vilken signal ger det till svenska folket? Att artisteliten ska slippa polisen när de snortar? Sen har han mage att tala om den svenska dubbelmoralen när han själv blir ertappad med narkotika och samtidigt säger att vi inte ska knarka. På debatt tycker han också att väldigt mycket av den musik vi har är gjord under något slags rus. Jovisst, det är sant men är det värt att romantisera? Om Kleerup har problem med narkotika så är det mycket tragiskt, men bara för att han tycker att han känslomässigt lämnar ut sig i sin musik så ska han inte begå brott.
Åter om hajpen. Hur i helvete kan man ge honom grammis för årets nykomling när Markus Krunegårds "Markusevangeliet" är som natt och dag med Kleerups debut? Samma med årets producent, Jari Haapalainen är väl mycket mer intressantare och har ett finger med i spelet i långt intressantare projekt som Laakso, Eldkvarn och Johnossi än Kleerups meritlista som Robyn och Titiyo?
Nu har jag fått spytt galla över de tre som stör mig mest just nu. Det känns uttömmande, ska man kanske göra en Kleerup (= olaglig handling)?
"Se upp så att ni inte också blir såna jävla svin"
Nog om det, det är ett kapitel för sig. Vår allas kära Isabella Löwengrip med det förtroendeingivande bloggnamnet "Blondinbella" har nu publicerat ännu ett provocerande inlägg på sin blogg. Det jag åsido älskar näst mest efter moralpaniker är när Blondinbella försöker leka seriös opinionsbildare: "Karl-Bertil Jonsson är dåtidens AFA"
Blondinbella anser att det är dåligt att Sverige, 2008, fortfarande visar kommunistskit på tv. En fråga, är inte poängen med just SVT och dess Public Service avtal att visa ett brett utbud? Vidare, hur förklarar Blondinbella att folk oavsett politiska åsikter uppenbarligen kan acceptera Karl-Bertil Jonsson?
Frihet från Höger? En riktigt, riktigt, riktigt farlig anarkist?
Tro det eller ej, men som sen julklapp fick Blondinbella vad hon önskade sig; Kommentarer. Men ilskna sådana och det hade hon inte räknat med så därför var hon tvungen att skriva ett till inlägg om att hon seriöst trodde att människor skulle hålla med henne. Tage Danielsson var alltså underförstått en elak liten socialist och det kan vi ju inte ha. Att Tage Danielsson var socialist och samhällskritisk var väl ingen större överasskning för någon tror jag, men det är inte heller poängen med Karl-Bertil Jonsson. Julen handlar inte om konsumtion, som Blondinbella tycker, utan att man bryr sig och i alla fall försöker tänka på de som inte har någonting att känna sig glad över med andra. Om det är stöld det Karl-Bertil gjorde med direktörernas julklappar, vad är då inte det direktörer som Ola Ramstedt på Skandia, Percy Barnevik eller Lars G Nordström på Posten? Nej just ja, direktörer motiveras och underklassen får löner utbetalt. Det är den heliga "kompetenscykeln" som ger denna rättvisa ordning.
Så från oss alla som inte håller med Blondinbella: Tage Danielsson, vi ber om ursäkt och skäms över vad vissa av oss säger om dig efter din död.
När blev världen så egocentrisk? Se upp så att ni inte också blir såna jävla svin!
Tage Danielsson 1928-1985
Quickfallet - Mer än bara rättsskandal
Men det finns fler än Quick som ser chansen att nyttja den vändande opinionen till sin fördel. Proffstyckare av alla dess slag är aldrig sena med att tycka till. Särskilt de som innan varit skeptiska till Quicks skuld har just nu ett öppet mål att göra poäng utav, och det gör dem. Särskilt Ulf Åsgård, mannen som gärna med sin expertispondus mejar ner andras erfarenheter med det faktum att han själv byggt sin karriär på att det banne i mig var han som (genom introducerandet av gärningsmannaprofileringen till Sverige) fick fast Lasermannen.
Vår käre lille Åsgård skrev i Svenska Dagbladet-Debatt i söndags mer eller mindre: Vad var det jag sa! Man får intrycket av att Åsgårds kompetenser även sträcker sig utanför sitt område, psykologin, han är ju även expert vad det visar sig på rättsväsende och dylikt.
I Debattartikeln vädrar han inget särdeles nytt, han bekräftar det han redan sagt om Quicks skuld genom de senaste veckornas avslöjanden. Men sen kan han inte ge sig, utan han måste dra till storsvingen mot de som trott på Quicks historier.
Gubb Jan Stigson är en i artikeln som får anklagelser från Åsgård om att ha givit Quick "upplysningar": Quick har omgetts av en skara av medie-folk, varav särskilt Gubb Jan Stigson vid Dala-Demokraten bistått med avgörande information (2008-12-14). http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2200999.svd
I SVT:s debatt kan inte Ulf Åsgård, ens med blicken på Gubb Jan sittandes bakom honom, säga vad han konkret skulle ha gett Quick för information. Vänta här...var det Ulf Åsgård som var en erfaren expert på psykologi? Jag trodde att även det ämnet följdes av att man bygger sina påståenden på fakta. Lektion ett Ulf Åsgård: Om du har ett allvarligt påstående om en annan person så är det av fördel att redovisa fakta istället för att låta det vara grundlöst!
Men vad vet jag, han kanske har rätt, den gode Ulf, och Gubb Jan Stigson har begått ett eventuellt brott. Men vem undersöker psykologen som i sin tur undersöker psykiskt sjuka? Det kanske är Ulf Åsgård som är manipulativ och som har ett sjukligt beteende av att känna njutning inför att starta häxjakter. Som Quick i sådana fall, så ändrar Åsgård inriktning på sina attacker. Quick är som bekant homosexuell pedofil och många tvivlade på hans historier när kvinnliga mordoffer började komma in i bilden. Åsgård riktar sig först in på Quick men börjar istället skörda bland utomstående. Jag väntar med spänning på resultatet om hans psykiska tillstånd.
Ulf Åsgård Gubb Jan Stigson
Vad om Quicks skuld? Jag känner inget större behov av att spekulera, jag tvivlar ännu mer jag också om han i över huvud taget gjort det. En sjuk man är han, det kunde vi från Falun räkna ut också och inte bara proffspsykologer som annars aldrig skulle sätta sin fot i Dalarna om det inte gällde, just, våldsbrott. Men ut i samhället ska han då rakt inte p.g.a. av hans mentala tillstånd, där kan det inte råda några tvivel i vilket fall. Och Ulf Åsgård kanske har rätt om hela grejen, men då är det lika mycket rätt och sant när Gubb Jan Stigson säger att om man kan överbevisa honom om det han tror på så är han beredd att ändra sig, eller?
Höstvisor 1 (Major Björklunds Paradmarsch - unfinished)
Nu säger Major Björklund nå´t som uppfattas som sant
Se hur han står, se hur han går
Piskar olydiga elever
En borgerlig kavalkad av lögner tränger sig nu fram
Gör vad du vill, och säg bara till
Så hurrar vi på Söder
Svensk skola har i världsklass allra värst problem
Säger Major Björklund högt, trots att han har fel!
Se hur Major Björklund går i skolans korridor
Allting är frid, allting är fröjd
Tack vare knähundskollegor
Men sen ser han med fasa hur en elev har på huvet keps
Piskan går fram, snärtar galant
Och han blir en i ledet
(melodi: Fritiof Anderssons Paradmarsch)
Money (sista sommarvisa 4)
Get a good job with more pay and you're ok
Money, it's a gas
Grab that cash with both hands and make a stash
A new car, caviar, four star daydream
Think I'll buy me a football team
Money, get back
I'm all right Jack, keep your hands off of my stack
Money, it's a hit
Don't give me that do-goody-good bullshit
I'm in the hi-fidelity first class traveling section
And I think I need a Lear Jet
Money, it's a crime
Share it fairly but don't take a slice of my pie
Money, so they say
Is the root of all evil today
But if you ask for a rise it's no surprise
That they're giving none away
Away
Away
"Think I'll buy me a footballteam..." - Pink Floyd
Mäster Cees/Gravskrift (sommarvisa 3)
Sätt dig vid min grav en stund.
Där är så tyst och ensamt.
Tala till mig vänligt stilla
som till en, som ej kan svara.
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du, som än ser solen.
- Verner von Heidenstam
Save the life of my child (sommarvisa 2)
A boy sat on the ledge.
An old man who had fainted was revived.
And everyone agreed it would be a miracle indeed
If the boy survived.
"Save the life of my child!"
Cried the desperate mother.
The woman from the supermarket
Ran to call the cops.
"He must be high on something," someone said.
Though it never made The New York Times.
In The Daily News, the caption read,
"Save the life of my child!"
Cried the desperate mother.
A patrol car passing by
Halted to a stop.
Said officer MacDougal in dismay:
"The force can't do a decent job
'Cause the kids got no respect
For the law today (and blah blah blah)."
"Save the life of my child!"
Cried the desperate mother.
"What's becoming of the children?"
People asking each other.
When darkness fell, excitement kissed the crowd
And made them wild
In an atmosphere of freaky holiday.
When the spotlight hit the boy,
The crowd began to cheer,
He flew away.
"Oh, my Grace, I got no hiding place..."
Paul Simon/Arthur Garfunkel
Den druckne matrosens sång (sommarvisa 1)
Varför sitter du stendöv och tyst?
Jag har verkligen tänkt slå ihjäl däj, Tore Johnson,
för det du min hustru har kysst!
Tore Johnson, berätta, berätta,
hur det var när du kom till min hustrus hus!
Satt hon ensam och längtade, liten?
Var hon krånglig först - var det bara en gång?
Var hon het, var hon retsam mot däj?
Och en sak vill jag veta, Johnson:
fick du kyssar där för helvete, säj!
Jag som slitit för min sängplats från Kap till Hull -
Minns du natten vid Holy Hook fyrskepp?
Hög sjö - hunger - och månen var full -
la - la - la - och du var då min tappraste vän -
och tänker jag efter, Tore, så kanske du är det än.
Dina ögon törs jag se, ändå!
Men din blick är ju sjuk som tyfus,
och pannan som malaria grå!
Nu finns det fyra ögon i denna lustiga värld,
som jag aldrigi törs se in i mer -
Två stirrar mot krogens slaskiga golv,
och två drömmer vid egen härd.
Fyra sjuka ögon, och min enda vän har jag mist,
och allt har gudarna skickat mäj sen jag var älskad sist!
Du hav som tar våra krafter och saltar vårt fattiga blod,
om du vill ta mina vänner, då vore världen god!
Men min hustru tar dem i stället, och jag är en ensam man,
som får älska whisky och hamnhotell och skökor så gott jag kan.
Dan "Black Jim" Andersson
Ny gemensam blogg för den intresserade
adress: http://stoppaprojektarbete.blogg.se/
Bloggen handlar om PA-Kursen (Projektarbetskursen) som är obligatorisk för samtliga gymnasietreor. Våran ståndpunkt är att kursen är totalt onödig och ytterst krävande. Därmed anser vi det vara rätt att låta kursen vara tillgänglig som individuellt val istället för som obligatorisk för nuvarande. Vi tycker även att förutsättningarna för alla elever är olika för olika skolor vad gäller handledning, krav, ramar och struktur. Detta är oerhört förödande och bör hejdas snarast. Läs bloggen!
Brev till en lärare...
Hej Herr X, jag tänkte ta och skriva angående den där lappen du gav mig för ett antal månader sedan vid en tyskalektion. Jag tycker att den inte gav mig någonting utav värde. Jag skriver detta mail först nu för att jag länge har funderat om det var mig det var fel på, men jag tyckte att det var nog nu. Jag kom fram till att det var dig det var fel på. Detta därför att den lappen du gav mig var fruktansvärt kränkande och orelevant. Jag tolkar budskapet följande med att-satser. Att:
- Jag får inte kritisera, påpeka eller på något sätt uttrycka mig om någonting jag inte håller med
- Jag har psykiska problem, anpassningssvårigheter och osympatiska drag som omgående måste hejdas
- Jag måste fjäska och se upp till dig som lärare, människa, person, vuxen och man
- Mina åsikter är intet värd i dina ögon
Du motsätter dig alltså hela samhällets struktur. Du bestrider alltså politikers, journalisters, generellt vanliga människors osv, utövning.
Du tycker alltså att jag är en oerhört problemfylld person, då är det inte om vad jag tycker. Jag tycker att du är en vidrig människa Herr X. Du är nonchalant, arrogant och högfärdig. Du har en patologisk brist på empati såväl som sympati. Du kräver respekt, men ger ingen tillbaka, och allt för att jag (OBS) bad dig att vinkla persiennerna p.g.a. solljuset för att du satt närmast dem. Då har jag ett mycket enkelt tips till dig i framtiden: Vill du ha respekt så kan du börja med att dels kunna ta kritik från vem som helst och kunna ge vem som helst respekt.
Detta är enligt mig grovt tjänstefel och du kan vara väl medveten om att jag kommer att driva detta vidare till rektor, och om så krävs, till högre instanser. Du har kränkt mig på alla olika sorters perspektiv, och de i min bekantskapskrets som fått vetat om incidenten med lappen, har höjt på ögonbrynen och ställt sig frågande till detta handlande. Detta är vad jag tycker och det står jag för.
Jag kräver en uppriktig ursäkt av dig Herr X, för min respekt för dig är på minus just nu. Du kan ta julhelgen och fundera över detta. Sedan får jag önska lycka till med den pedagogiska lunchen, gratis är ju trots allt gott.//Dekadenskarl
en finländsk indiers bekännelser (gammal recension skriven av mig)
En finländsk indiers bekännelser
Vad är det som får mig som musikintresserad, att förstå musikgenierna långt efter att de fått både en och två chanser med mig? Ärligt talat, jag har ingen som helst aning. Jag kan nämna ett antal erfarenheter; Pink Floyd, Hello Kinski, Laakso, Håkan Hellström m.fl.
Redan i somras så hände det mig igen. Min käre vän Frida och jag diskuterade som vanligt via MSN, då hon plötsligt ville att jag skulle beakta herr Timo Räisänen. Där satte min vanliga intuition en spärr, då min vän Emil försökt pracka på mig herr Räisänens musikaliska propaganda långt tidigare, i åtanke av att vi, jag och Emil, nästan i september såg Timo i Borlänge i samband med Elias and the Wizzkids. Jag uppmärksammade Frida om det, men hon bara skrattade och skickade mig filerna i alla fall. Jag blev inte alls på något vis berörd...inte förrän den sjätte juli.
Peace and love festivalen, som innefattar i princip alla som någon gång i smyg har diggat Håkans falsksång, inklusive de svartaste svartrockarna. En riktig mångfald med andra ord, och jag var en mosaikbit bland vimlet.
Frida ville att jag skulle ta kort på herr Timo Räisänen, och jag kan ju inte säga nej till henne, och att ta kort på honom ledde till att jag stannade kvar på hela framförandet. Det ångrar jag inte idag.
Allt jag visste om Timo, var att det var en liten tanig indiekille som blivit kallad geni av Bjurman någon gång, och just det imponerade inte så mycket mer på mig. Hans alster som jag kände till bestod av "Pussycat", "Lovers are lonely" samt "Fear no darkness (promised child)", och dessa styrkte inte min uppfattning av killen. Jag visste ingenting om hans bakgrund, var han kom ifrån, om han ens var svensk eller finne osv. Ridån gick upp...
Ut kommer mannen, och han bjöd på den mest spännande kavalkad utav musik. Han
träffade en punkt på mig som fick mig rejält knäsvag. Efter den stunden, så kunde
jag bara tacka två personer: Frida och Timo. En vinnande kombination.
Nog om det, jag har sedan länge redan blivit gratulerad in i Räisänen sällskapet, och samlat fakta om mannen, och tro mig när jag säger att han har hunnit med mer än vad jag åstadkommit hela mitt skolliv. På 6 år har han lyckats vara Håkans närmaste kumpan, varit frontfigur för Her Majesty samt ha släppt två soloplattor, helt imponerande!
Timo Räisänen
Vid första skivan, så utmärkte sig Timo Räisänen med halvfumliga texter om kärlek, gitarrer med capo på sjätte bandet och framåt, falsettröst samt ett slående citat: You've been fucking with a mask on. You've been fucking with someone else but me.
Och det är genialiskt!! Det är inte texterna, gitarrerna, eller falsettrösten som gör att man faller för honom. Det är charmen.
När jag nu lyssnar på I'm Indian skivan för första gången, så är det på "efterkonsertstiden". På den här skivan är låtmaterialet starkare än på den förra. Vad som får mig att skarpt gilla den
innehåller många aspekter, bl.a. att de låtar jag hörde på Peace and Love skärptes och blev fantastiska indie slingor som sitter fast i själen.
På ironiskt nog klingande Göteborgska, fast han har ett finskt namn, så letar han sig in hos lyssnarnas hjärtan. På I'm Indian har allt som man inte kunde tro kunnat skärpas, skärpts.
Stränginstrumenten har blivit mer distade, rösten har blivit en blandning av den tidigare falsettrösten med en Johnny Rotten och texterna har blivit mer budskapsrika.
Titelspåret påminner mig om starka personliga känslor, iscensatt av "Coldplayaktig" känslouppbyggande kompmusik. Sedan fortsätter det med raskt tempo i festivallåtarna "Gee whiz" och den numera klassikern "Fear no darkness". De tre första låtarna utgör en hårdför trio, som inte går att bräcka. "Fear no darkness" med sin "smartpopiga" text och riff, "I'm indian"s svajgungande beröring samt "Gee Whiz" bluespunk.
Men sedan tafflar Räisänen alltmer med låtarna på skivan. Hans återkommande personer som Shirley, Charlie och Mary Jane håller inte låtarna ut. Definitivt inte på "I'm sorry Shirley", som verkar vara en utfyllnad i riktning mot mainstream hållet. Han är inte en studiomusiker, utan enligt min mening, så ska karln hålla sig åt indiehållet via festivaler, punkt slut!
"Lead star" håller dock måttet, och visar oss åter igen i vilken riktning kvalitén är på väg åt. Hade någon annan artist sjungit den låten, så hade det blivit förvandlad till en high-school-film-slutscen-där-alla-har-det-bra-med-klatschig-trallvänlig-låt. Men ändå står frågan kvar: Would like to be the lead star of my love song?
I de två nästkommande låtarna, får jag en känsla av Beatlesinspiration, som inte klassas som någonting annat än genialiskt. Åter. Sedan avslutas allt med en hit, lite ballader och punk, därav bland annat "Let's kill ourselves a son", med skivans smartaste text, som enligt Timo är hans enda politiska låt.
Är då "I'm Indian" en skiva som man bara kan plocka godbitar ur? Svaret är nej. Har du fest, köp denna skiva, dra på långt över högsta och bara njut av inre tankar och drömmar.
Fast hur ligger då Timos framtid till? Är det här allt han kan ge, lite charm, Her Majesty och två soloskivor?
När Håkan Hellström år 2005 kom tillbaka med skivorna "Ett kolikbarns bekännelser" och "Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nått blått", så bevisade han för Musiksverige att han hade mer att ge. Därför tror jag också att Timo Räisänen har det. Visst, han kanske drar åt "Oasis-britpop" hållet mer än åt "The Smiths-britpop" hållet, men sånt går över med tiden. Jag väntar redan på en finländsk indiers bekännelser...
I'm Indian
Artist - Timo Räisänen
Låtar -
1. | I'm indian | |||
2. | Gee whiz | |||
3. | Fear no darkness, promised child | |||
4. | I'm sorry Shirley | |||
5. | Lead star | |||
6. | Don't break your mothers heart | |||
7. | When my tear hits the floor | |||
8. | Let's kill ourselves a son | |||
9. | Mr. Saturday | |||
10. | Join the riot | |||
11. | Mummy |
Bästa spår - I'm Indian
Betyg - 4/5
Fråga - Varför släpper han inte "Bollen måste dö"?
I read the news today oh boy...
It was FORTY YEARS AGO today, det tål att upprepas. Det mest beundransvärda med McCartneys och Lennons uppfinningsrikedom, är att de gjorde en hel konceptplatta, utifrån salt och peppar (salt and pepper, Sgt. Pepper).
Undrar om de redan från första början visste att detta skulle bli en klassiker. Lagomt road de
övriga lär ha varit över att ha spelat in skivan på över 200 dagar, väldigt motiverande på slutet.
För att bäst hylla minnet av en av världens bästa plattor, så ska ni få låtlistan, och en övergripande analys av personerna på omslaget.
Sgt Pepper's lonely hearts club band
| 1. | Sgt.Pepper's lonely hearts club band | |||
| 2. | With a little help from my friends | |||
| 3. | Lucy in the sky with diamonds | |||
| 4. | Getting better | |||
| 5. | Fixing a hole | |||
| 6. | She's leaving home | |||
| 7. | Being for the benefit of mr.kite! | |||
| 8. | Within you without you | |||
| 9. | When I'm sixty-four | |||
| 10. | Lovely rita | |||
| 11. | Good morning good morning | |||
| 12. | Sgt.Peppers's lonely heart club band (reprise) | |||
| 13. | A day in the life |
Personerna på bilden:
- Sri Yukteswar Gigi (guru)
- Aleister Crowley (dabbler in sex, drugs and magic)
- Mae West (actress)
- Lenny Bruce (comic)
- Karlheinz Stockhausen (composer)
- W.C. Fields (comic)
- Carl Gustav Jung (psychologist)
- Edgar Allen Poe (writer)
- Fred Astaire (actor)
- Richard Merkin (artist)
- The Varga Girl (by artist Alberto Vargas)
- *Leo Gorcey (Painted out because he requested a fee)
- Huntz Hall (actor one of the Bowery Boys)
- Simon Rodia (creator of Watts Towers)
- Bob Dylan (musician)
- Aubrey Beardsley (illustrator)
- Sir Robert Peel (politician)
- Aldous Huxley (writer)
- Dylan Thomas (poet)
- Terry Southern (writer)
- Dion (di Mucci)(singer)
- Tony Curtiss (actor)
- Wallace Berman (artist)
- Tommy Handley (comic)
- Marilyn Monroe (actress)
- William Burroughs (writer)
- Sri Mahavatara Babaji(guru)
- Stan Laurel (comic)
- Richard Lindner (artist)
- Oliver Hardy (comic)
- Karl Marx (philosopher/socialist)
- H.G. Wells (writer)
- Sri Paramahansa Yogananda (guru)
- Anonymous (wax hairdresser's dummy)
- Stuart Sutcliffe (artist/former Beatle)
- Anonymous (wax hairdresser's dummy)
- Max Miller (comic)
- The Pretty Girl (by artist George Petty)
- Marlon Brando (actor)
- Tom Mix (actor)
- Oscar Wilde (writer)
- Tyrone Power (actor)
- Larry Bell (artist)
- Dr. David Livingston (missionary/explorer)
- Johnny Weissmuller (swimmer/actor)
- Stephen Crane (writer)
- Issy Bonn (comic)
- George Bernard Shaw (writer)
- H.C. Westermann (sculptor)
- Albert Stubbins (soccer player)
- Sri lahiri Mahasaya (guru)
- Lewis Carrol (writer)
- T.E. Lawrence (soldier, aka Lawrence of Arabia)
- Sonny Liston (boxer)
- The Pretty Girl (by artist George Petty)
- Wax model of George Harrison
- Wax model of John Lennon
- Shirley Temple (child actress)
- Wax model of Ringo Starr
- Wax model of Paul McCartney
- Albert Einstein (physicist)
- John Lennnon, holding a french horn
- Ringo Starr, holding a trumpet
- Paul McCartney, holding a cor anglais
- George Harrison, holding a flute
- Bobby Breen (singer)
- Marlene Dietrich (actress)
- Mohandas Ghandi (painted out at the request of EMI)
- Legionaire from the order of the Buffalos
- Diana Dors (actress)
- Shirley Temple (child actress)
- Cloth grandmother-figure by Jann Haworth
- Cloth figure of Shirley Temple by Haworth
- Mexican candlestick
- Television set
- Stone figure of girl
- Stone figure
- Statue from John Lennon's house
- Trophy
- Four-armed Indian Doll
- Drum skin, designed by Joe Ephgrave
- Hookah (water tobacco-pipe)
- Velvet snake
- Japanese stone figure
- Stone figure of Snow White
- Garden gnome
- Tuba
Att denna skiva ständigt hittar nya lyssnare är fantastiskt. Det är som om den ständigt läggs utsliten på hyllan, men sen runt hörnet väntar nästa generation, på en lika fräsch och ny musik som fångar en i nuet, och får en att beundra den. Det är värt mer att fira detta minne än nationaldagen nu på onsdagen.
Jag vänder mig om och hon bara ler...
Men någonting annat händer. Stina får inte svar på sina intimaste frågor. Vår alla käraste Laleh Pourkarim uppträder som en flummig bohemisk tjej som faktiskt rent ut börjar sjunga som svar (då tror jag nog att bull pensionärerna satte gevalia kaffet i halsgropen). Får man verkligen sjunga ett svar till Stina Dabrowski?
Vissa blev helt rosenrasande på Lalehs flummighet, och landet blev delat itu. Själv njöt jag faktiskt och skrattade åt det hela, för jag har sett Laleh och förstår att det är så där hon är, och hon ska inte ändra alls på det!
Media-Sverige blev delat i dels de som sågar intervjun för att fröken Pourkarim var alltför diffus och flummig, och dels de som tyckte att hon var sig själv. Då vill jag bara tillägga till pensionärerna och medelålders förståsigpåare som kritiserade intervjun, att så där är Laleh. Skulle den delen tas bort, skulle hon inte vara Laleh, som är så poetisk och charmig. Då skulle inte jag verkligen bli imponerad av hennes alster, och passar det sig inte med Laleh så har ni faktiskt erat pensionärsdagisteve: go´ kväll.
Kära kritiker, allt var inte bättre förr, och Laleh är bra. Stina vände sig om, och hon bara ler, men ni kanske också märkte Annika Falkengrens granskande blick och troligtvisa tankegång: Är den här tjejen på riktigt eller? Eller Pluras rastlösa trötthet över det här nya stjärnskottet som inte kommer att leva en dag till.
Generation vs. Generation. Min fosterlandskänsla, och "det var bättre förr" mantra har för länge sen försvunnit. Jag har vuxit upp och insett saker. Och det har Laleh Pourkarim också!
Laleh - Live Tomorrow (till er som tvivlar på Lalehs kompetens)
http://www.youtube.com/watch?v=wOTKwbGBvHs
Fair unemployment fund?
Idag var en helt
Att skriva om a-kassan på engelska var krävande och annorlunda, men tydligen låg jag på vg+ mvg-, så det är bara att tacka och ta emot. Engelska B är inte min grej alltså. Och att ha en värmländsk historielärare med självpersonlighetsfixering gör inte saken bättre, när hon ska gå igenom 158 olika böcker på en hel lektion, på fastande mage.
Sen så kom Stigson igång med sina klassiska historier och citat. Här kommer århundradets första nerskriva Stigson citat på dekadenskarls blogg: Om du köper en glass, och sen snor någon den, så har du ju inte den kvar. Men om du laddar ner en film, så har du den kvar..." argument för piratkopiering.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!