Folklore Poesi 22.0
Rubriker
Mynt nerslängda i tunnelbanan.
Faller som hårt regn.
Sprids, delas och förökar sig.
Som skänk från ovan. Betänk, att människans
girighet
bestraffar henne istället.
Att regnet av guld omvandlas
till dömande hagel, och slår skräck i individens törst.
Vinden från tågen verkar i maskopi med den apokalyptiska nederbörden
och gör ont värre.
De tu i stridande allians.
Likt
Sodom
&
Gomorra,
eller Babels torn där disciplinen var svag,
svagheten slår tillbaka mot de som besitter den.
Utbrytande kaos, plågoskrik.
Gnisslet från vagnar som pinas förstärker
skärselden där nere i underjorden
och man tar till flykten.
För ibland får man kulturstipendier, stulna pengar vunna,
som måste regna.
Kommentarer
Trackback