dekadenskarl

Historiens Lov
Att bryta upp är svårt. Särskilt när man inget har att bryta upp från.
I alla tider böjer och bänder och filar vi på samhällets gatstenar och… inget!
Tillsammans slås vi blodiga till marken
och betraktar skakat
det grusiga underlaget.
O, vad jag föredrar konstgräs!
Vi får höra att vi inte är de nedtryckta i samhällets botten,
inte sammanpressade i samtidens hjulspår, inte sammansatta till en situation och möjlighet.
Vad äro vi då?
Identitetslösa?
Kulturellt befriade?
Blodsmaken i munnen börjar övergå till en ton av Sangria.
En dåres druckna sång är den kärlek som såras.
Klagovisa, med motiv.
Mitt innersta väsen är inte till för att tillfredsställa
dina sjukliga begär av hjärndöda nöjen.
Den håller inte på sig i väntan på vilket håll vinden blåser åt.
Nej, min innerlighet bryter din och dina demoniska
jämlikars ihåliga tystnad.
Den krossar eran olagliga blockad mot allt som är väsentligt.
Må ni skälva,
vi är många,
vi är hängivna
och vi kommer att segra!