Folklore Poesi 18.0
Manifest
Å vämjelse, jag har glömt mina ord. Jag kan inte längre se
bortom horisonten. Tiden gör mig blind. Vattnet gör mig
rastlös. Jag hör inte längre tonerna i mitt inre. Jag talar inte
längre vackert. Har upphört att vara någon. Har slutat vara spontan.
Förmår inte längre att förlåta. Tänker inte längre pragmatiskt.
Får aldrig slut på smärtan. Må tårarna jag inte längre gråter
berätta om en själskamrat i kris. Låt känslosvallen erinra om
röster som tystats. Men min kropp har kommit till beslut.
Om kamp för bortglömda ord, tysta toner och vackra tal.
Om strid för förlåtelse, pragmatism och välbefinnande.
Om vilja för själsro och försvunna röster.
-
Den reaktionära utvecklingen skall slås tillbaka med bestämt eko!
-
Den konservativa stämningen skall kastas ner i avgrunden och räkna sina hemlösa år!
-
Den Nya tiden skall gå segrande ur striden till toner av Hymn och Ballad!
Hej! Detta var minsann en högst anonym blogg... Vem är du?... Jag upptäckte din blogg genom att du kommenterade på Fridah Jönssons blogg. Efter att ha läst lite i din blogg så tycker jag du verkar vara en väldigt intressant person. Vi verkar ha samma breda musiksmak och jag har sett spår av ett intresse för Dylan, Dan Andersson, fin poesi, mm. mm. ja det verkar som om vi har en hel del gemensamt. Vem är du? Bor du i Dalarna? Enligt egen erfarenhet så växer inte människor med samma intressen som jag har på träd direkt.. skulle därför vara kul att veta vem du är.. Jag har också en blogg, dock väldigt eftersatt och inte alls vad jag önskade att den var.. men hur som helst, tack för en väldigt intressant blogg!
Hej. Jo jag trivs bäst med anonymitet. Inte för att någon precis skulle ringa till mig om jag gick ut med namn och adress, utan för att jag hellre koncentrerar mig på konceptetet från denna blogg. Ja båda de herrarna har bidragit till konstens utveckling på sin tid och övriga kommentarer är överflödiga.
Så mycket kan jag ju avslöja att jag bor i Falun. Jag måste dock säga att jag överasskas varje dag över hur folk med genuint intresse följer liknande konstutövare som jag så helt ensamma är vi inte. Det är väl viljan att drivas åt någonting intressant och genuint som tagit mig till Dylan. Paradoxalt nog när Dylan har en benägenhet att rabbla meningslösa meningar men känslan går inte att ta miste på och den är en bristvara bland många idag tyvärr. En hel musikskatt i den amerikanska Folkloren riskerar på vissa håll att dö ut, vilket vore förödande.
Tack så mycket och lycka till du!
Hej igen. Ja jag förstår ju självfallet att man inte så gärna går ut med namn och adress för mer eller mindre allmän beskådan. Men nog skulle det vara lite lockande att ringa dig och föreslå att diskutera lite intressanta ämnen över en fika, men man är så klart inte en sån som ringer upp helt okända personer och bjuder ut dem på fika...tyvärr kanske man ska säga, (tänk ändå om alla gjorde så!) Kul att höra att du bor i Falun i alla fall, själv bor jag i Borlänge, så det är ju ganska nära. Vi kanske springer på varann nån gång - jag lär ju helt klart känna igen dig. (skratt)
Så sant du skriver om Dylans rabblande av meningslösa meningar! Men ändå tycker man sig finna mening även i dessa - vad är väl hemligheten? Må det vara just känslan kanske?
Ja det är väl upp till sådana som du och jag, med ett genuint intresse för dessa musikskatter, och andra skatter inom andra konstformer att försöka bevara och sprida dessa till de som kan vara intresserade runt omkring oss!
Till sist vill jag bara, återigen, tacka för denna alldeles förträffliga blogg och ditt engagemang och intresse för det fina här i livet. Du gör minsann en sann kulturgärning!