dekadenskarl

Utsikt, utskick, ytlig
En nerv påtvingande på skakande ben, som frossar
på morgondynings debuterande era.
Vi har lämnat nattens gatulyrik bakom oss för en utopi
som kan visa sig vara
mardrömslik.
Frosten på mitt ansikte är en parasit som suger blod
ur märgen från mitt leverne.
Mörker och kyla i ett förrädiskt enhetligt rövarband. Tystnaden är en paradox.
Den är en omöjlighet när stillheten är en dygd
men ständigt
får ge vika för lösaktigt mistlursdån.
Ständigt, ständigt, ständigt denna tidsåtgång!
Alla dessa krav är som ett enda jävla cyanidpiller,
eller strykninsurrogat.
Min undergång är testamenterad i otaliga avtal och konjunkturanpassad.
Mitt liv är en kostsam lyx som skapar obalans i ekonomin
och genererar ingen avkastning.
Först vid min död är jag lönsam,
min vän.