dekadenskarl

Han gör det igen. Dagispappan tillika KD-Ledaren Göran Hägglund gör Kulturen till sin. På DN-Debatt (2009-09-17) maler han på med sin tunna tes om kulturradikalismens totala inflytande över mediesverige. Reclaim-the-streets, Anna Odell, Konstfack m.m. karln ser häxor överallt. Det är klart att kultur som inte tilltalar den härskande klassen, i detta fall borgarklassen, föraktas. "Vi är ju de vanliga, som går upp varje morgon, kommer i tid till jobbet, åker på semester, gillar att lyssna på Tomas Ledin..." Medelklassen är samhällets hjältar alla gånger, som bär upp oket för att sedan möta otacksamhet av den förvidriga underklassen som f.ö. nästlat sig in i alla led, i landet lagom där bara en lag råder: Jante.

Jantelag, Jantelag, Jantelag. Kommer Forum för Levande Martyrskap att skapas med skattepengar? Nog matas man in med den ena jantelagsföreställningen efter den andra. Om en karikatyrfigur som Anna Anka säger i klartext att Sverige borde återgå till 1800-talets kvinnosyn och därmed får berättigad kritik, så är det, damer och herrar, JANTELAGEN SOM HÄRJAR. Men herregud får man inte vara framgångsrik, rik och snygg utan att folk ska bli svartsjuka? Har man valt att inte vara framgångsrik, rik och snygg så får man leva med det och unna andras välstånd.

Socialministern har på alla de tre-fyra gångerna jag hört honom nämna kulturradikalismen (första gången på Almedalen i år) inte exemplifierat de verk eller de upphovsmän som tillhör en härskande kulturelit. Emellanåt pyser han ut "Anna Odell" eller "Tunnelbanevagnsvandalisering", men roligare än så blir det inte. I almedalen vädjade han till kulturredaktionerna att någon av dem kunde fördöma AFA-aktioner i den borgerliga förorten, därmed att samtliga kulturredaktioner på tidningar, tv och radio ropar hallelujah åt anarkistuppviglingar för att alla vet vi ju hur vänstervridet mediesverige är idag. Usch!!
De vanliga anspråkslösa människorna (läs Medelklassen) får stå emot den ena spydigheten efter den andra om falsk tillvaro och bekvämlighet av kulturvänstern. För att arbetarklassen har ju aldrig semester, går upp till jobbet och lämnar ungarna på dagis. Nej de är ju arbetslösa kulturradikala som sitter 25 stycken i en etta på söder som är omgjort till ateljé med obscena konstverk på väggarna. Särskilt hatar dessa unga tavlor som föreställer något, radhus, volvo, Eurovision m.m.

Kulturpropositionen följer ungefär samma mönster. Länge har Timbro fått rysa inför formuleringar som att kulturen ska "...motverka kommersialismens negativa verkningar", 1974 har blivit ett nytt 1968. Men nu kan den våta drömmen komma i uppfyllelse; Portföljmodellen. Nu kan vi efterfråga den kultur vi vill ha och är beredda att betala för, när kulturpolitiken blir regional. Härmed sätter vi stopp för 68-vänsterns sista järngrepp över kulturen. Göran Hägglund och kulturpropositionen vill vinna medelklassen och benämna dem "vanligt folk". För Gu' i Jösse Namn, fräls oss ifrån -68!