dekadenskarl

Mitt alldeles speciella sound
Du kysste mig i en dröm en gång. Du tryckte dina läppar emot mina,
som om det var där de hörde hemma
för en kort sekund. När de lämnade mina blev det ett avtryck.
I drömmens ögonblick, i stundens hetta, i situationens dramatik
så kysser du mig sporadiskt.
I ett fåtal sensuella stunder tillåts jag glömma mig själv i en minut.
Då vi förflyttas bortom smutsiga löften och vindar som viskar estradlyrik i ditt öra, så etsar
sig ett minne fast i trä i mitt huvud, ett ljudspår på min "best of-skiva".
När du tittar på mig sådär när jag mediterar över allt detta,
börjar det värka i benet som sprider sig till magen
och som elakartad cancer till hela kroppen och till sist själen.
Du drar undan mitt hår innan du kysser mig en sista gång.
Konstigt nog kan jag fortfarande känna
smaken av dig när du och drömmen
väcker mig till att sedan försvinna.

(något jag skrev för några månader sen som jag helt oväntat kom över igår natt, man kan verkligen överraska sig själv till och från)